Story

Ens nöd är en annans bröd? I alla fall är det fallet då Café Aalto fick sin början när ett annat populärt café, beläget i Rautatalo, måste stänga i mitten av 1980-talet.

Rautatalo, designat av Alvar Aalto, är beläget i Helsingfors på Centralgatan. Byggnaden blev färdig år 1955 och fungerade som ett utrymme för butiker och kontor. I kärnan av den ursprungliga arkitekturen fanns ett öppet plan, ”Marmoripiha”, en marmorgård som fanns i mitten av butikerna och kontoren. Här fanns ett café som var populärt bland stadens societet.

När fastighetshyrorna steg i mitten av 1980-talet påverkade det även Rautatalo. Finland började ta mer influenser från resten av Europa och café kulturen spred sig snabbt i Helsingfors. Som följd till detta förlorade Marmoripihas café sin status som viktig mötesplats. Nu var Marmoripihas framtid, interiör samt dyrbara inredning under hot att gå förlorade. Finska arkitektförbundet gjorde år 1985 en redovisning för att rädda Rautatalo med hjälp av byggnadsskyddslagen. Beslutet de fick var positivt men kom för sent, då det blev godkänt först år 1991 och caféet måste stänga före det på grund av olönsamhet.

Rautatalos cafés hela inredning såldes på auktion. Stockmann köpte helheten och donerade den till Alvar Aalto stiftelsen. Stiftelsen gav i sin tur Stockmann licens att använda möblerna, då Stockmann år 1969 lät bygga ett café i Bokhuset, designat av Alvar Aalto, var telefonväxeln tidigare var beläget. Roy Mänttäri valdes till arkitekt och Elissa Aalto till caféets gudmoder, då hon gav caféet lov att använda namnet Aalto. Arne Jacobsens myrstolar är även en del av möblemanget.

När caféets utrymmen blev färdiga lät Stockmann potentiella ägare göra anbud på caféet, och företagare Maija-Liisa Sjöbergs anbud godkändes. Den 12.11.1986 öppnade Café Aalto och har sedan dess varit ett familjeföretag, nu redan i andra generationen.